Alvin´s hemska olycka förföljer honom än… Nu måste det verkligen vara över med all hans otur

Vid lunchtid sitter han och Amanda och äter lunch som vanligt, han sitter nog väldigt långt ut på stolen och Amanda sparkar under bordet med sina ben och lyckas komma åt honom varpå att han ramlar av stolen – först rakt fram i bordet, slår i munnen och näsan, i nästa sekund som en rekyl baklänges ner i golvet med bakhuvudet först. Han ligger helt tyst och avtuppad på golvet, jag får upp honom i famnen och efter ca 10sek vaknar han och börjar gråta och skrika. Efter att ha tröstat honom en stund utan att han lugnar ner sig ska jag titta om han gjort sig illa och då upptäcker jag att det är blod ÖVERALLT – hela hans ansikte, hals och uppmot huvudet och sidorna. Kan inte orientera vart han blöder  ifrån så tar honom till badrummet för att tvätta av allt blod och ser att det är munnen och näsan allt kommer ifrån. Strängen i överläppen har gått av och där blöder det massor! I nästa sekund då jag torkar honom med handduken och försöker få blödningen att ge med sig somnar han i min famn…. Lägger ner honom i sängen och ringer Älskling (som såklart är på bandymatch), han säger till mig att ringa vårdguiden och sen tillbaka till honom. Dom uppmanade mig att försöka väcka Alvin var femte minut – på ett rätt bordust sätt så han verkligen vaknade och blev arg, men då han inte vaknade och verkade störas av att jag ropade och skakade på honom så ville vårdguiden att vi skulle ta ambulans in till Astrid Lindgrens. Jag gör flera försök att väcka honom och fick ett gnäll vid ett tillfälle, men efter det somnar han om igen och efter det lyckas jag inte väcka honom. Amanda står och skriker “Alvin” i hans öra och jag skakar och gör allt för att han ska vakna – men kroppen var helt livlös! Älskling är på väg hem här och vi ska åka in, precis innan han kommer hem öppnar Alvin helt plötsligt ögonen och ser sig omkring, inte gnäller, inte nåt.. Ska försöka säga nåt med sluddrar konstigt. Jag kan säga att här är jag på väg att säcka ihop – jag är så säker på att han har en blödning i skallen! Han vaknar till mer och börjar bli mer uppmärksam, men då Älskling kommer hem så somnar han igen i hans famn. Amanda får barnvakt och vi drar – i bilen piggnar han på sig och väl framme på Astrid Lindgrens är han nästan sitt vanliga han igen! Vi får komma in fort och läkare undersöker honom – efter olika tester så konstaterar läkarna att det inte är några inre blödningar utan att han fått en lättare hjärnskakning och att barn ofta blir otroligt utmattade efter en olycka och kan falla i djup sömn. MEN vi skulle vara observanta i 24timmar på kräkningar samt om han skulle bli medvetslös igen. Vi kunde skrivas in men vi kunde lika gärna göra det hemifrån eftersom vi har så nära in till sjukhuset – så vi åkte hem igen.

Under kvällen lekte Alvin igen, glad och busig – men jag var nog den värsta hönsmamman ever. Skrek till så fort han gjorde något som kunde sluta illa och var otroligt överbeskyddande.

Kvällen ägnades även åt Amanda – att förklara för henne att det inte var hennes fel och att Alvin nu mådde bra igen. Hon är otroligt känslig och tar alltid på sig olyckor Glad att Alvin var så pigg redan på kvällen igen så dom kunde leka som vanligt och hon kunde se att han mådde bra.

Om ett par timmar har det gått 24 timmar sen olyckan och har han inte kräkts eller blivit sämre så ska det inte vara någon fara mer.

Men fy – jag har nog aldrig varit så rädd tidigare, att ruska i ett livlöst barn utan att det vaknar – låt mig aldrig gå igenom det igen snälla!