ETT LIVSVIKTIGT BESLUT
Jag har flera gånger pratat med min storebror och Tindra´s mamma Jenny om att jag utan tvekan kan gå och testa mig för att se om jag har rätt blodgrupp och passande anatomi för en levertransplantation för lilla Tindra. Det är ju idag lag på att om du ska donera just en bit av din lever så MÅSTE du vara god vän eller en familjemedlem för att kunna göra detta. Om det gäller en njure så gäller inte samma lag utan då kan du t.om göra detta anonymt. Konstiga regler det där.. :-o
Iaf, för tillfället så är det bara att "hoppas" på att det sker någon trafikolycka eller liknande där personen i fråga har uppgett att han/hon går med på att donera sina organ vid dödsfall så Tindra kan få en lever på så vis. Kan ju förstå att det är helt klart bättre eftersom då kanske dom kan ta en ännu större del av levern eftersom den då inte längre behövs, men då man tar av en levande donator så är man begränsad - vi klarar ju inte oss utan en lever!
För att komma till det väsentliga - jag har en passande blodgrupp för att kunna donera till Tindra och jag har pratat med de som ansvarar för Tindra´s transplantationer. De kommer att kontakta mig om det kommer att behövas. Om detta blir aktuellt får jag den dagen igen sätta mig ner med familjen och ta ställning - det är en otroligt stor operation och rehabiliteringen är lång. Dom kan heller inte garantera att jag blir helt återställd och många problem kan tillstöta. Jag kan erkänna att min man inte är helt med mig i det här beslutet...
Trots detta känner jag mig redo att lägga mig under kniven och ge endel av min lever till Tindra. Tänk OM jag kan rädda hennes liv - om det finns några procents chans att hon kan bli frisk igen - kan man verkligen välja att INTE göra det? Tänk om det var mina barn, hade jag inte önskat att alla omkring mig skulle göra detsamma för dom? Om jag skulle behöva ligga på sjukhus ett par veckor - månader eller längre, vad gör det? Mina barn klarar sig utan mig - jag kommer tillbaka i deras liv. Men får inte Tindra en ny lever - då överlever inte hon, hon kommer inte tillbaka i våra liv :-( Jag klarar inte ens av att tänka på att det ska sluta så.. det bara får inte det!
Hur hade du gjort? Om du inte anmält dig till donationsregistret så tycker jag att du omedelbart ska ta ställning till detta. HÄR går du in och anmäler dig - om jag kan rädda någon annans liv då mitt är över så är valet självklart. Jag anmälde mig för flera flera år sedan, förstår inte att man inte gör det.
Läs Jenny´s blogg där hon skriver om Tindra´s kamp mot cancern!
Bloggminglet 2012
Dreggellappar.se
Bonde of Sweden
Simskola i Sthlm/Malmö
Crocs
IoB-butiken
Nova Star
11 kommentarer:
Jag hade nog gjort det också faktiskt.
Jag är sedan mååånga år tillbaka anmäld.
De får ta vad som helst från mej som går att använda, helst till barn.
För mej är det självklart!
Jag är som du, i din sits skulle jag utan tvekan "lägga mej under kniven", förstår dock samtidigt din man, för skulle det vara Jonas och riskerna gällde honom skulle jag inte vara lika förtjust.
<3
Skulle absolut ha gjort det. Levern växer ju ut igen (om än kanske inte till sin ursprungliga storlek). Har opererat levern två gånger och ja, hade jag kunnat hjälpa så hade det varit värt det.
Det är en svår sak att sätta sig in i. Om man inte vart uppi det själv.
Jag skulle nog först ställa mig frågan: "om jag sen skulle behöva donera till mitt/mina barn av min lever, går det trots att jag redan donerat?".
För tänk om mina egna barn behöver den delen av mig och jag redan "skänkt" bort den till någon annan?!?!
Hade jag inte egna barn skulle jag nog resonera helt annorlunda. Då skulle jag nog donera på stört, tror jag.
Det är ju klart man vill hjälpa andra. Främst sina nära och kära.
OM den dagen kommer, då du står inför det valet, så gör du rätt oavsett vad du väljer att göra.
Hej, jag har tagit ställning för flera år sedan. Jag försår att din man tvekar till att du ska göra denna operation, det är otroligt massiv, lång konvalesens och mycket smärta. Men å andra sidan; vad gör väl det om man kan rädda ett litet liv! Jag skulle inte tveka en sekund.
Men vad jag har försått så får inte sjukhus eller anhöriga ringa dig för att fråga om du kan tänka dig att donera. Donatorn måste alltid ta kontakt.
Hoppas allt löser sig för din bror och hans familj, sänder en styrkekram och en tanke till er alla och speciellt till lilla Tindra./S
Tänkte bara tipsa om att just nu pågår flera tävlingar med fina priser på min blogg så passa på att gå in och kolla:)
Du hittar tävlingarna högst upp i högerspalen:)
Jag skulle inte tveka en sekund att genomföra operationen. Skulle inte kunna leva med mig själv annars. Tala om egoistiskt att veta att man kan rädda en liten flickas liv, en nära släkting dessutom, och välja att säga nej.. som du skriver: tänk om det var dina egna barn det gällde! Min man skulle definitivt stå bakom mitt beslut till fullo!
Oj, ja det är verkligen ett beslut som man ska tänka igenom.
Förstår dig att du vill, jag hade säkerligen sagt de själv. Sedan förstår jag också din sambo..
Hoppas och håller tummarna för din brors familj.
Du kommer fatta ett bra beslut!
Jag är också med i donationsregistret, både för dinationer och forskning - när jag är död kan min kropp likaväl gå till bättre saker än att ruttna i marken tycker jag!
I ditt fall ang Tindra.... först tänker man "Självklart!" att man gör det.... men det är ju itne bara så självklart helelr egentligen, när man har egna barn och egen familj.... Om det tillstöter problem, om DU dör - ja då har helt plötsligt DINA egna barn förlorat sin mamma/fru....
Jaa... det är inget lätt val, även om jag också förmodligen tänkt som du, man hade nog inte kunnat leva med sig själv och vetat att man _kanske_ hade kunnat rädda lilla Tindra.
Svår situation men jag hade inte tvekat. Skulle bli förvånad om min syster inte skulle göra det för mitt barn, precis som jag skulle göra det för hennes. Ingen av de 4000 personer som har donerat en bit lever har dött av det i Sverige, det är större risk att dö när man kör bil.
Jag hade gjort samma som dig.