♥ ♥ Sista filmen på vår älskade Mini ♥ ♥

Filmen spelades in i imorse – det som gör mest ont är att hon är trots sin lilla storlek och hjärnskada så himla pigg. Hon viftar på svansen, vill kelas, busa och kan numera gå rätt bra. Gjorde vi rätt val? Kanske vi skulle ha tagit hand om henne istället? Imorse t.om åt hon hårt foder utan problem – med stor aptit! Hade varit så mycket lättare om hon verkligen såg sjuk ut (förutom stort huvud), jag menar slö, hade anfall, blev blind m.m. Älskling har varit på mig om beslutet är rätt, hon är ju så pigg – men jag försöker tänka steget längre. Om vi behållit henne så kanske vi behöver mata henne, aldrig får henne rumsren, behöver se henne lida av anfall etc och vem vet hur länge hon skulle få stanna hos oss. Hur skulle barnen ta det om hon efter 1år somnade in – då borde det vara bättre att avsluta redan nu då hon inte kommer att ha någon lång livskvalitet och längd. Hon kan lika gärna inte orka mer än ett par månader Hur kan det vara så himla jobbigt med en liten valp? Att skaffa fler kullar vet jag inte om jag klarar av, jag är nog alldeles för känslig och lägger ner för mycket kärlek i våra valpar.

Nästa vecka flyttar dessutom Athena, som numera heter Rut till hennes nya familj. Tror inte det blir så jobbigt men såklart kommer jag att sakna den lilla hårbollen oxå. Som tur är det en familj jag känner så jag kommer kunna träffa henne flera gånger och få passa henne, det känns himla bra. Sen var det bara Atlas kvar, ingen som tingat honom än men hoppas på att någon gör det. Jag har bestämt att inte behålla någon valp trots att både Älskling och barnen vill ha honom kvar. Kan lägga ut en film imorgon på dom stora valparna så ni får se hur stora dom är nu, så busiga och fina. ♥ ♥