tisdag 15 juni 2010
VECKANS GÄSTBLOGGARE
När ett barn råkar ut för något eller har någon speciell sjukdom så blir det ofta att det barnet blir lite speciellt. Man kanske skämmer bort det här barnet lite extra, är lite extra försiktig eller lite extra beskyddande etc. Det kan verkar konstigt i andras ögon varför man skiljer på barn och barn men jag vet själv hur man kan bli påverkad utav en situation som hänt.För mig är min lillasyster extra speciell. I och för sig så är hon en sladdis och hade säkert ändå varit våran lilla bebis för resten av sitt liv men det är något speciellt med min syster. Jag kommer nog alltid att vara lite extra tacksam för att jag har henne. Jag har totalt fyra syskon och älskar dem allihopa men just min lillasyster är sådär extra speciell.
När min lillasyster Sandra var ett år gammal så råkade hon ut för något som hade kunnat kosta henne livet.
Det var vinter och vi bodde i Kiruna. Vi skulle åka upp till Björkliden över helgen och åka skidor. I bilen upp dit hade mamma och pappa märkt att Sandra inte riktigt mådde bra. Hon var slapp i höger sida, kunde inte riktigt göra något med den handen. Hon blev även illamående och verkade allmänt dålig. När vi var framme i Björkliden så började alla att bli orolig då hon bara föll ihop när hon ställdes på golvet. Hon kunde inte gripa tag i föremål och hela högersidan verkade vara borta.
De fick åka upp med Sandra till sjukstugn som låg uppe på fjället. Det dröjde inte länge förrän vi såg en ambulanshelikopter flyga iväg. Jag kommer aldrig glömma känslan jag hade i kroppen just då. Jag och min kusin Malin låg ute i snödrivan och kollade upp mot himlen och tårarna forsade ner för kinderna. Vi förstod direkt att det var Sandra de flög iväg med och att det var något allvarligt.
Jag var bara åtta år gammal då men oron var stor. Oron för min lilla, lilla syster på ett år.
Det dröjde inte länge förran vi fick bekräftat att vår syster hade flugits till ett sjukhus. Min mamma hade följt med i helikoptern och vi fick vara kvar med vår pappa. Från början visste inte de vad det var som hade hänt Sandra men tillslut kom beskedet..
Hon hade fått en blodpropp i hjärnan. Hon var då yngst i Sverige som fått det faktiskt. Och när den blodproppen var borta så kom ytterligare en blodpropp. Men även den fick de bort. Min syster överlevde och mår idag bra. Hon har några små men efter propparna men i det stora hela så mår hon väldigt bra och är en helt underbar tjej.
Jag kan idag, som förälder till en liten tjej på 1 ½ år, inte ens föreställa mig hur mina föräldrar mådde när detta hände. Och den här speciella känslan man har inför Sandra idag, tacksamheten för att vi har henne hos oss, den kommer nog aldrig att lämna mig. Även fast jag inte behandlar henne annorlunda än någon annan, så brukar jag då och då tänka på hur tur vi hade. Hon kommer på något sätt alltid vara speciell för mig.
Så jag förstår när folk har flera barn men säger att ett barn är speciellt. Det kanske låter illa men jag förstår det faktiskt. Har man varit i en situation där man kunnat förlora ett utav sina barn så tror jag att det är lätt att man får en speciell känsla för just det här barnet.
Jag är glad att jag har min syster. Världens bästa lillasyster!
Hon hade verkligen änglavakt!
~~~~
Tack Linda för ditt inlägg och att du ville dela med dig
av din historia till mina läsare!! Förstår precis hur du
menar och känner med hela er familj.!!
~~~~
Vill någon gästblogga här hos mig??
Skicka då ett mail till mig och berätta ;-)
Inlägget måste vara barnrelaterat.!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggminglet 2012
Dreggellappar.se
Bonde of Sweden
Simskola i Sthlm/Malmö
Crocs
IoB-butiken
Nova Star
0 kommentarer: