DELAR AV MITT FÖRFLUTNA
Jag brukar inte skriva så privat i bloggen eller utlämna andra personer runt omkring mig men nu behöver jag lätta mitt hjärta.. det fullkomligt bubblar över just nu och vet inte riktigt hur jag ska få utlopp för det...
När jag var i tonåren levde jag tillsammans med en våldsam kille - i tre år. Tre år av fysisk och psykisk misshandel som höll på att ta livet av mig.. både av honom och av mig själv!! Det är många år sen men jag har aldrig kunnat kommit över det - bearbetat helt klart men förlåtit och glömt - inte en chans!! Jag ser totalt svart då jag ser honom!! Han bor fortfarande kvar hemma i min barndomsby, så jag ser inte honom speciellt ofta men de få gångerna påminner en om de hemska åren!
Varför jag helt plötsligt drar upp det nu?? Det är på grund av att mina sk nära vänner verkar ha glömt detta och tagit med HONOM i laget på Träslaget - där både Älskling och min bror ska spela i. Det känns som en kniv i ryggen och som om alla tycker jag är mesig som fortfarande inte kommit över detta.. Jag borde kunna acceptera att mina vänner är vänner med honom.. -Nej, jag är ledsen, - jag kan INTE det.
Tanken var att efter Träslaget skulle det bli fest hemma hos min Mamma, men då dom fick veta att HAN oxå är med i laget så gjorde dom klart att han inte är välkommen dit. Tror att det bara är mina föräldrar som verkligen vet vilket helvete jag levde i tillsammans med honom. :-(
Inte nog med det - förmodligen för att smöra inför Träslaget - häromdagen då min mamma skulle betala för en tjänst/vara, då han satt i kassan, så fick hon inte det, - han hade bara sagt "Det minsta jag kan göra för dig" -Vaaa??? Det har gått över 10år och NU försöker du be om förlåtelse!?? Din jävla IDIOT.
Jag är ledsen att jag helt plötsligt öppnade mig här.. söker inte efter bekräftande svar utan ville nog bara skriva av mig...
Jag kommer att gå på Träslaget och heja på "vårt lag" trots HAN är med.. det kommer att göra ont, men jag gör det för mina sk vänners skull.......
Bloggminglet 2012
Dreggellappar.se
Bonde of Sweden
Simskola i Sthlm/Malmö
Crocs
IoB-butiken
Nova Star
12 kommentarer:
Ös ur dig bara, känns garanterat skönare efteråt!
Tråkigt att dina vänner inte "förstår bättre"
Skickar en stor kram!!
Skickar också en kram. Tycker nog också at tdet var väl obetänksamt av dina "vänner".... Tiden läker inte alls alla sår, så är det bara!
Ibland behöver man bara sätta ord på sina tankar och känslor!
Trist att dina vänner inte förstår dig, de om några borde ju veta.. Jag hoppas att såren ska blekna för dig med åren. Har själv ett väldigt tungt bagage, men det bästa man kan göra är att tänka att de som vill en illa mår sämst av det själva. Låt aldrig de som vill ont vinna över dig, du förtjänar det allra bästa!
Håller med Therese till fullo bara släppa ut allt, det kan vara jobbigt till en början men blir sen en mer lättnad och skönare känsla över att få ventilera sig vare sig det är verbalt eller skriftligt så kan det hjälpa till på vägen.
kram kram
Ja om de var dina nära vänner så borde de veta bättre. Det är skönt att skriva av sig ibland!
Många kramar till dig gumman! Lider med dig!
Jag skulle känna precis som dig, skulle känna mig jättesviken oavsätt hur många år det gått.
Jag har varit med om saker (vet inte om man kan säga att det är värre än att bli misshandlad i 3 år för 3 år är en lång tid, jag blev våldtagen 3 gånger av en kille när vi bodde på samma hem när jag var yngre, han kallade mig även saker som hans lilla hora framför andra m.m.) och skulle någon ens göra så som din vän gjorde alltså bjuda in honom att vara med i laget så hade jag sagt upp vänskapen faktist. Jag skulle bli jättesårad. :(
Jag vet inte vad jag ska säga.
Dålig stil! Som fan!
Dina vänner borde ju veta bättre tycker man.
KRam!
Det är bara till att skriva av dig! Det är din blogg och då får du skriva vad du vill :)
Skickar en styrkekram till dig och hoppas att de sk vännerna tänker till lite :)
Kram
Jag förstår dig precis. Sådant går inte att glömma! Du ska inte behöva lida för att de bjudit med honom i laget, riktiga vänner skulle inte bjudit med honom från början. Jag har själv blivit sårad av en familjemedlem och det är något som jag tyvärr måste lära mig att leva med hela livet. Tyvärr tänker inte alla på hur jobbigt det är, utan att man måste träffa personen också!
Jag skulle också bli jätte besviken och ledsen på mina vänner, för dem borde förstå att du inte mår bra av att se/träffa honom.
Allt går inte att glömma och förlåta och tror det är skönt att skriva av sig.
Jag har varit med om en sak när jag var 9-10 år gammal och personen som gjorde det kommer aldrig bli förlåten, det spelar ingen roll vad!
Men det var inte mot mig utan mot min pappa men det tar lika starkt på en ändå....
Men lycka till nu, kraaasmis
Madeleine du är inte ensam, kom ihåg det.
Det finns flertalet människor som har varit i samma situation eller liknande påminnande situation. Jag är en av dem min "bakgrunds" historia skulle kunna göra en bok om man säger så.
Kärlek till dig..Vet precis vad du gått igenom ..Kram