Fick ett tips från Johanna om en bra artikel på FamiljeLiv som handlar om just trots. Hur man ska hantera det och klara sig igenom denna jobbiga period. Här kommer ett litet utdrag:

"För att slippa tjat och krångel så är en bra idé att låta barnet vara med och bestämma enkla saker i vardagen, berättar Kristina Jarl. Det stärker självförtroendet och barnet känner sig delaktigt och betydelsefullt. Två- till treåringar kan till exempel få bestämma om de vill ha en grön eller en blå tröja på sig, välja om de vill duscha eller bada eller bestämma saga på kvällen.
Som förälder gäller det att vara lite påhittig. I affären kan det bli en rolig lek att hitta rätt bland gångar och hyllor och slutligen finna skatten, som kanske är korven som barnet valde till middag. Inhandlingen blir mycket roligare, barn och förälder är glada och det är ofta värt den lilla extra tid som det tar. För skrik och gråt i affären är ett scenario som många föräldrar fasar för.
- Om barnet får ett utbrott i affären, så går man ut. Sedan provar man igen när barnet har lugnat ner sig. Går det inte då, så får man prova om och om igen tills det fungerar, berättar Kristina Jarl och poängterar gång på gång att det tar tid att uppfostra ett barn, något som är en bristvara för de flesta av oss.
I bästa fall så hinner vi leka och låta barnet vara delaktigt, samtidigt som vi behåller vårt lugn och orkar sätta gränser och stå emot tjat. En lugn förälder orkar välja sina fajter, vilket är viktigt, och slipper falla in i att själv tjata och gnata på barnet, som så ofta händer om man är stressad. Man ska komma ihåg att barn också har dåliga dagar, precis som vuxna. Är barnet inte upplagt för att åka och handla tillsammans, så kanske man kan skjuta på det till en annan gång.

Det är jätteviktigt att föräldrar är tydliga och vågar sätta gränser, eftersom barn behöver regler och lagom motstånd för att utvecklas, menar Kristina Jarl. Vissa barn kan till och med få för sig att testa gränser genom att spotta på folk. Då är det extra viktigt att du är tydlig med att det är oacceptabelt.
- Det är inte fel att säga till sitt barn, säger Kristina Jarl och berättar att många föräldrar, i sin vilja att vara snälla, drar sig för att sätta gränser."