Igår då jag skulle gå till dagmamman på morgonen med Amanda så hände nåt jag fortfarande har ont i magen för...

Jag har ca 50meter till vår dagmamma, men hon bor i huset på andra sidan gatan... Jag, Alvin, Leeloo och Amanda promenerar på vår sida av gatan då vi hör dagmamman ropa på oss.. då var dom redan ute och var på andra sidan vägen och tänkte möta upp oss. Amanda tänker inte utan blir så glad att se dom så hon bara SPRINGER över vägen till andra sidan! Jag ser paniken i hennes dagmammas ögon och jag hinner inte titta efter bilar så jag bara skriker åt Amanda att hon ska stanna. Med vagnen och hunden släpandes efter mig lyckades jag ta mig ut i vägen till Amanda som nu har stannat mitt på vägen... Tar med henne över gatan och sen kramar om och försöker förklara varför jag skrek till henne och hur rädd jag blivit. Amanda vet att man inte får springa över vägen och framförallt inte själv och utan att titta efter bilar!!!

Som tur var kom det inte några bilar men jag vill inte ens tänka på vad som kunde ha hänt om det hade kommit en då Amanda sprang ut på vägen mellan dom parkerade bilarna som står på sidan... Dom kör så fort här så dom hade aldrig hunnit bromsa eller väjt för henne..

Fick ta ytterligare ett snack med henne då hon kom hem och dessutom hade dagmamman pratat med alla barnen hur viktigt det var att vara försiktig vid vägarna. Jag hoppas att Amanda och även de andra barnen lyssnade och även förstod vad vi sa och kanske tänker till nästa gång det är nåt lockande på andra sidan gatan som man gärna vill till....

Änglavakt - ja, helt övertygad av att vi har det. Det är säkerligen barnens storebror i himlen som vakar och skyddar oss!! Tack - vi saknar och älskar dig!!