torsdag 4 mars 2010
VECKANS GÄSTBLOGGARE
Smaka på ordet. Kolik. Alla vet vad det är och ändå vet ingen vad det beror på. Det har forskats i ämnet i över trettio år och ändå är forskarna inte överens om vad det beror på. Det har talats om psykisk labilitet hos mamman, omogna tarmar hos barnet, komjölksproteinöverkänslighet och mycket annat.När vår Bella började skrika kvällstid dagarna kring jul, avfärdade vi det med att ”bebisar faktiskt skriker då och då”. Hon var då tre veckor gammal och hade precis börjat vara med lite mer.
Kvällsskriket tilltog och jag och mannen började fundera på om hon var sjuk, det var ju tydligt att hon hade ont i magen. Vi ringde, frustrerade, till bvc och bvc-tanten lugnade oss med att ”bebisar skriker” och ”håll ut”. Efter ännu en vecka hade Bellas skrikperiod gått från kl.17 till kl.01 till att gallskrika varje vaken stund. Amningen funkade inte eftersom hon hela tiden avbröt den med att gallskrika.
Vi läste på om kolik bl a här och här. Vi läste böcker om ämnet, men inte blev vi hjälpta av det. Överallt samma definition – ”tre timmars skrik, tre dagar i veckan, tre veckor i följd, oftast kvällstid, barnet är otröstbart och vill gärna äta trots att det ätit nyss”. Bah! Hade det bara varit tre timmars skrik hade vi fixat det lätt som en plätt...!
Nu var situationen hemma hos oss kritisk. Jag och mannen fick inte sova och Bella mådde uppenbarligen dåligt. Mannen ringde bvc och krävde att få ett läkarbesök. Med rödsprängda ögon, tårar rinnande från mina kinder och ett gallskrikande barn klev vi innanför dörren till bvc. Läkaren undersökte Bella, som fortfarande skrek så att hon var blå i huvudet och rekommenderade oss att åka till barnakuten.
En vanlig syn hemma hos oss
På barnakuten lade de in oss för observation och dagen efter satte sig två läkare ner med oss och pratade om kolik. Det var skönt att få prata av sig. Läkaren berättade inget vi inte redan visste om kolik, men bekräftade vår rädsla, oro, frustration och trötthet.
Man vet att ungefär 10 % av de barn som har en allvarligare form av kolik (inte allvarlig som i farlig, men allvarlig eftersom det är skrik varje vaken stund) är överkänsliga mot komjölksprotein, så de ville att vi skulle utesluta mjölkprodukter i en vecka för att se om symtomen blev bättre.
Sagt och gjort. Efter tre dagar märkte vi en stor förbättring på Bella. Hon somnade kl.23 efter fem timmars skrik. En skillnad på ca åtta timmar. Jag och A fick sova ut – äntligen - och kände att vi fick nya krafter. Fortfarande skriker Bella två till tre timmar om dagen, kvällstid, tre dagar i veckan ungefär, men vi kämpar på.
Om kolik, kan både jag och mannen säga, är att det är det absolut mest påfrestande vi någonsin gått igenom. Alla som har barn vet hur knäpp man kan bli när ett barn har skrikit så att de nästan svimmar i bara några minuter.
Vi har bråkat (läs: haft meningskiljaktigheter) flertalet gånger om hushållssysslor som inte blivit gjorda (av ren trötthet) och om föräldraledighet (att jag står ”ensam” med ett kolikbarn) om min ovilja att ta hjälp och få stöd från familj och vänner och en massa annat.
Jag hade aldrig trott att det skulle kunna vara så jobbigt med kolik. Jag sa tidigare att jag var beredd på det mesta. Att jag kanske fick ett barn som var sjukt eller skadat. Att förlossningen skulle bli traumatisk, att vi föräldrar, som ett par, skulle få det kämpigt och att få barn i sig är en kris man går igenom. Men kolik är bara ett namn på ett tillstånd. Det är inte ens en sjukdom. Du kan inte medicinera bort det (jo det kan du, men läkemedlet kan ge allvarliga biverkningar på det centrala nervsystemet), du kan bara stå ut. Du måste stå ut. MEN - det är helvetet på jorden.
~~
Bella skrek och jag grät I flera veckors tid har vi vankat av och an längs lägenheten med Bella fullständigt gallskrikandes, vi har promenerat i timmar utomhus (i minusgrader) nattetid med barnvagnen hysteriskt vaggande. Vi har skaffat oss en mängd erfarenheter på vägen och vi har lärt känna varandra bättre än de fyra år vi varit tillsammans. Vi har gett droppar i alla dess former och vaggat, vyssjat, burit och slitit. Vi har gråtit tusentals tårar och kramats och känt lättnaden när skriket lagt sig vid fyra på morgonen och vi har fått världens goaste unge.
Till er föräldrar som misstänker kolik vill jag skänka lite styrka. Jag kan inte ge er några tips för att lindra koliken, för ni har säkert redan provat allt, men använd öronproppar och se till att prata med nära och kära så att de verkligen förstår vad ni går igenom. Det är de som kan rädda er när ni har det som värst (och kanske inte kan se till ert eget bästa). Jag höll på att fullständigt braka samman ett par veckor in i koliken. Jag ville absolut ta hand om mitt barn själv, men gick på knäna. Bellas farmor tog henne en natt och det gjorde susen för mig och mannen.
Det här har gjort Bellas kolik lindrigare:
· Uteslutit mjölkprodukter (i samråd med läkare)
· Hålla henne nära länge (hennes skrikperioder kortas ner effektivt eftersom, tror jag, att hon känner sig tryggare i famnen)
· Rapa, rapa, rapa – ju mer luft som går neråt i tarmen, desto mer luft måste ut den långa vägen
· Hålla henne upprätt i bärsele
Vi har också provat Minifom och Semper magdroppar, men vet faktiskt inte vilken effekt det gett.
De dagar som är bra är underbara och vi förhåller oss till koliken som något som hela tiden finns där, men som är bättre några dagar och sämre andra. Då behöver vi inte känna oss helt nedslagna de dåliga dagarna, att koliken inte är borta.
De säger att koliken brukar försvinna vid tre månaders ålder. Det återstå att se. Om två veckor åker mannen utomlands i sitt arbete, för att stanna borta i en månad. Jag ber till Gud att koliken är över då.
Om ni är nyfikna på hur vi har det då eller vill utbyta tankar och erfarenheter kan ni besöka mig här.
Hoppas ni har en bra dag (och inga barn med kolik)!
/Stina och Bella
Foto: Jenny K
~~~~
Tack Stina & såklart underbart fina lilla Bella för att
ni ville dela med er och berätta om er jobbiga
tid. Hoppas verkligen Bella´s kolik ger med sig snart!!
~~
~~
Vill du gästblogga hos mig??? Eller vet du någon som
borde det, tipsa mig på muppsan@live.se
~~
~~
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggminglet 2012
Dreggellappar.se
Bonde of Sweden
Simskola i Sthlm/Malmö
Crocs
IoB-butiken
Nova Star
4 kommentarer:
Så fint skrivit av Stina.
Tänker på dem i denna svåra stund. Kolik e verkligen ingen dans på rosor.
Stor kram från Sofie
Vilken underbar berättelse....Eller ja...inte underbar på UNDERBART sätt, utan berättad på ett vackert och fint sätt. Jag väntar själv mitt tredje barn och värsta fasan just nu är att det ska bli krångligare än krångligast. För mina första två har varit änglar. Varför skulle just jag förtjäna TRE änglar?
Bra skrivet, vad jag känner igen mig. Jag vill tipsa om Mariannes akupunktur. (hon var ingen favorit människa här ;-) ) Men efter 3dagar log min son, och var vaken utan att skrika.
block tiny the wonderful at the all mod [url=http://www.bestbodog.com]bodog casino[/url] , with on the ball [url=http://www.freeamericancasino.com]casino games[/url] and loose [url=http://www.yourcasinousa.com]casino bonus[/url]. you can also link poker rooms at [url=http://www.bestbodog.com]bodog poker[/url]
[url=http://www.liveinternetcasino.com]Casino Spielen[/url] and [url=http://www.casinogameluck.com]Online Casino Spiele[/url] at the most successfully German casinos against DE players.