DÅ VAR TROTSEN HÄR
Jag är känd för att ha en ängels tålamod - hetsar sällan upp mig.... MEN.. det var innan 3års trotsen knackade på..!!! :-o Jag kan ärligt säga att jag håller på att fullkomligt säcka ihop!! Detta eviga bråk, gnäll och tjat.. utbrott mest hela tiden och hon lyssnar ALDRIG.!! Just nu gör Amanda mig helt GALEN.!!
Att vi står mitt i ett stambyte kan ju bidra till att jag inte kan hantera allt så bra.. även kanske att man har en till liten att ta hand om som man dessutom ammar fortfarande. Sen kanske även att vi har en tonåring som kräver en del.. Hmm.. ALLT var ju nyss så himla harmoniskt och underbart i familjen - snacka om att det kan vända fort. Jag är familjens argbigga dagarna långa nu.. Grinig, arg och less konstant.. Allt går i en ond cirkel.!! Jag vet att jag INTE ska bemöta Amanda´s utbrott med ett utbrott tillbaka - men det är såååå svårt vissa dagar!!
Det var väl självklart att det inte skulle bli så lätt som vi haft det sen Alvin föddes. Världens snällaste barn, inge avundsjuka eller nåt.. Bara en tidsfråga innan det skulle vända!! :-o
HOPPAS vi gudarna att 3års trotsen passerar fort.. för jag har ingen ork att tackla det här hur länge som helst.
Snälla, ni som gått igenom 3års trotsen med era barn - hur gjorde ni?? Hur ska man hantera utbrott på utbrott utan att själv bryta samman?? *puh*
Det är ingen dans på rosor alltid att vara Mamma ;-)
Bloggminglet 2012
Dreggellappar.se
Bonde of Sweden
Simskola i Sthlm/Malmö
Crocs
IoB-butiken
Nova Star
15 kommentarer:
Hahah, jag läste " Då var Torsten här" tänk så fel ögonen kan ha..
Ohh, det där ser jag INTE framemot, men det är väl ( förhoppningsvis) 2,5 år kvar..
Det är verkligen inte lätt att vara mamma, men du kommer klara av den här perioden utmärkt också.
kram
Nej det är ju inte en dans på rosor när barnen hamnar i trotts Leone drev mig till tårar när jag var höggravid. hon var expert på att trycka på dem "ömma" punkterna när hon var som värst i sin 3-års trotts nu så har det inte varit på ett bra tag (några månader) så jag antar den är över. Visserligen så har hon lärt sig mer att vara bestämmd och göra allt för att få sin vilja igenom under tiden hon var i trottsen men det är ingenting jämmfört med hur det var.
Stå på dig och ta det bara lugnt, försök att visa dig oberörd så hon inte ser rektionen eller känner av stressen/paniken du kan känna i samband med detta som jag vet kan vara där och spöka. håller tummarna för dig och bidrar gärna med andra tips om det skulle behövas :) kram
Allt är super här, med dig då?
Se till att få lite egentid för att tanka energi så du orkar med ; ) Kram
Vi körde med att hon (om vi va hemma) fick gå in på sitt rum tills hon varit arg färdigt. Var vi ute eller borta hos nån blev det en varning om vad som skulle hända och sen gick man hem/till bilen om de blev för mycke (i de fall det gick). Där man inte kunde gå hem var det bara att ignorera tills de gick över, det går oftast över fortare då! =)
här får du ett litet tips på en artikel som kanske kan hjälpa dig lite mera
http://www.familjeliv.se/Foralder/1.799006
Hoppas länken funkar det var det som stod i fältet iaf
Du har något i min blogg: http://salkert.se/2010/06/im-not-supermom-you-know/ :)
Jag har kört med en stol eller en matta. Som dom har fått satt sig på och där satte jag dom i ca 4 min. Först fick dom en varning. Sen vart det stolen. När dom lugnat sig så talade jag om varför dom fick sätta sig där. Och att man inte uppför sig så..
Något mer än trotsen som tynger dej söta?
jag märker av en del trots hos albin ibland me .. är så tråkigt å behöva tjafsa å bråka om allt , man blir så trött!!
hoppas de går över hos er snart!
skickar några kramar!!
Jag ville bara tala om att just nu pågår två tävlingar hos mig där vinsten är en VALFRI SKÖTVÄSKA från Willvin och ett presentkort från cbkids.
Har du inte redan deltagit i mina tävlingar så kika genast in och delta vetja. :)
http://geshiia.blogg.se/2010/june/tavling-i-samarbete-med-willvindesignse.html
http://geshiia.blogg.se/2010/june/utkast-juni-5-2010.html
Jag tror inte på (i mina ögon otroligt dumma) Nanny-metoder som att sitta si eller så många minuter som "straff" här eller där. Förstår verkligen barnet innebörden av det hela då? Jag tror istället att man måste jobba mycket med sig själv och sitt eget tålamod, svårt, jag vet. Jag var ensam med mina tre äldsta barn i många år, utan hjälp av deras pappa. Å visst trotsade barnen, men nu såhär senare har man glömt bort det. Man får inte glömma att det är en övergångsperiod och framförallt ett viktigt steg i barnets utveckling. Nu när jag har småbarn och räknas till "äldre" mamma ;) Så känns det som att mitt tålamod är större. Så mitt tips; försök härda ut. Bit ihop och avled. Det går över även om det är jobbigt nu. Å din dotter kommer att fortsätta utvecklas som den härliga, självständiga tjej hon verkar vara =)
Robert var JÄTTEJOBBIG i trotsåldern, så jag vet precis hur mycket energi det tar.
Jag kommer ihåg att när jag väl kom på nåt som funkade så trodde jag att JA! Nu vet jag hur jag ska göra. Och så nästa gång gjorde jag så, och då funkade det inte alls :)
Det enda råd jag kan ge är att vara stenhårt konsekvent. Har du sagt nej är det nej och det går INTE att rucka på. Jag har nytta av det nu att jag lärt Robert det, för då slipper man tjat och gnäll. Han vet att det liksom inte är lönt, för jag kommer inte att ändra mig i alla fall.
Jag ser många föräldrar i butiken som först säger nej och sen okej då, och de bäddar själva för problem framöver. Jag har sett barn som har tjatat och skrikit sig till ett ja, och så vill inte jag ha det varenda gång man är i en affär.
Jag skickar över lite styrka!
Kram! Kick
Vissa dagar är hemska! Jag har en trotsig snart 3 åring, en trotsig snart 6 åring och en bebis!
Mitt råd går mot strömmen ;-) Man måste inte alls alltid vara konsekvent, VÄLJ DINA STRIDER, gör det lätt för dig, man får muta sina barn med en tablettask i affären, man måste inte trggla om att sitta kvar vid matbordet - inte i de värsta trotsperioderna! Då tar men det absolut viktigaste (typ inte springa ut på gatan framför en bil-fajterna). Jag lovar, allt blir inte förstört om man bryter någon regel ibland.... Ett till tips; Läs Trotsboken som Vi Föräldrar ger ut. Man läser, ler, gråter lite, känner igen sig - och får nya krafter!
Kram!
Tack och lov så går det över förr eller senare ;)
Kram!
Det jag gör nu med Ebba att jag har noll tolerans, utan markerar direkt när trotset börjat ta fart. Och peppar peppar funkar det över förväntat